Den 14 augusti 2013 kommer ca 70 förväntansfulla (varav i skrivande stund 29 st fortfarande saknar värdfamilj) utbytesstudenter till Sverige för att spendera ett läsår här hos oss. Studenterna kommer hit för att lära känna den svenska kulturen, gå i en gymnasieklass och uppleva vardagen hos en svensk familj. YFU önskar komma i kontakt med familjer som är intresserade av att lära känna en ungdom från ett annat land och få ett mycket spännande år!


En värdfamilj kan se ut på många sätt - man kan vara ensamstående eller storfamilj, man kan bo på landet eller i stan. Det viktigaste är att man är öppen och intresserad av att lära känna en ungdom från ett annat land!

Kontakta YFU för mer information, info@yfu.se eller ring 08-650 50 25, eller skicka in en intresseanmälan här nedan.

Läs mer och lämna intresseanmälan här!

Home

Organisation: YFU
Jag är så oerhört glad att jag valde att åka med YFU, ni har ingen aning. Anledning varför jag valde dem var för att det var ideella och jag inte kom på något dåligt... och det gör jag fortfarande inte!
 
-Före USA-
YFU Sverige skickade väldigt bra med information (även om jag visste det mesta redan) och hjälpte till med ansökningsproocessen. Jag är väldigt glad för valet av familj de gjorde - och tidigt fick jag också! Det där skiljer sig dock däremot hur snabbt man får famlij och det kan dröja tills när det nästan är dags att åka tills man vet. Ibland kändes det som om informationen däremot kom lite segt, men det kan också bero på att jag var enormt otålig (som de flesta före-utbytesstudenter är).
 
Det obligatoriska förberedelselägret var lite segt och jag lärde mig tyvärr inte så mycket, men det var väldigt roligt att träffa alla utbytesstudenter. En av tjejerna som jag delade rum med var Carro som jag sedan hade kontakt med under hela mitt utbytesår och som jag åkte och hälsade på i Arizona samt åkte till Hawaii med. Om två veckor ska jag även åka och hälsa på henne här i Sverige!!
 
-Under USA-
YFU USA skötte sig också väldigt bra. Jag hade inga större problem alls under mitt år, men jag vet däremot andra YFU:are som hade det. Åtminstone vad jag har fått höra var det t.ex. relativt enkelt att byta familj om det var problem. Vi hade flertal träffar under året, både obligatoriska och frivilliga, och alla var väldigt bra. Informationspratet/utvärderingarna var ibland extremt tråkiga (haha), men att få träffa alla utbytisar var som vanligt sjukt kul. Jag tror dock att mycket handlar om vilket område man hamnar i, och därmed vilken Area-rep man får. Min Area-rep var väldigt engagerad i YFU och alla oss studenter.
 
-Efter USA-
Har än så länge inte fått uppleva så mycket av YFU efter året, men i september ordnar YFU ett hemkomstläger i Stockholm (t.o.m. resan dit är betald) som jag ser väldigt mycket fram emot.
 
Av hela mitt hjärta (ja, faktiskt!) så rekomenderar jag YFU.
Jag kan inte förstå att det redan har gått ett år sedan jag åkte över till USA för att göra ett av mina mest händelserika år någonsin. Ett år!!
 
Det har varit med blandade känslor jag varit hemma i Sverige. Fantastiskt kul att träffa alla igen efter så länge, även om det helt ärligt "känns som i går". Den första konversationen löper dock ungefär likadant varje gång, haha.
 
"HEEEEEEEEEEJ"
"HEEEEEEEEEEJ" 
*Stor kram*
"Hur har du haft det?????? Berätta allt!! Hur var *valfritt ämne* och *valfritt ämne*... bla... bla....?"
 
Dock är det ju ändå rätt kul, och jag uppskattar verkligen att alla bryr sig.
 
Den senaste månaden har jag i princip bara analyserat mitt år.... Jag blir inte klok på mina känslor och tankar. Ibland känns det så jävla skönt att bara vara hemma igen, pga av flertal anledningar jag inte orkar skriva ner, och nästan stört att jag har gjort hela det här året själv, att jag har tagit mig igenom det.
 
Andra gånger saknar jag USA och alla mina fina minnen, vänner och upplevelser jag har fått under året så himla mycket. Jag känner mig nästan som en idiot som ens orkar analysera och fundera över det hela! En av grejerna som känns jobbigt med att komma hem är att jag inte har någon riktigt att dela allt det här med, ingen som har upplevt exakt det jag har upplevt och ingen som riktigt förstår. Jag hoppas dock att YFU's hemkomstläger i september ska hjälpa mig att reda ut alla mina tankar kring utbytesåret.
 
Jag är dock ändå väldigt glad att jag har gjort det här året, även om allt verkligen inte blev som jag hade tänkt mig (och varför skulle man vilja det ens? Vad tråkigt).